Hörs för den aktiva medvetna kvinnan
Vid tiden till sin död, 1888, plats Victoria Benedictsson enstaka uppburen författare. vilket den inledande inom den litterära falangen Unga Sverige erhöll denna stipendium ifrån Svenska Akademien, vilket fanns ett markering från för att denna för tillfället fått resurs mot den traditioner denna således länge trott sig artikel utestängd ifrån likt kvinna samt “paria, ett skabbig hund”.
Innan Victoria Benedictsson bestämde sig på grund av pseudonymen Ernst Ahlgren, tvekade denna länge mellan alternativen “Tardif”, den senkomne, samt “O.Twist”, den ovälkomne. Skrivandet existerar på grund av Victoria Benedictsson lika symboliskt fylld med energi eller spänning vilket uppenbarligen valet från signatur, detta existerar enstaka bearbetning från enstaka kvinnlig identitetsproblematik, från för att existera kön samt ej människa.
“Jag existerar ett kvinna. dock jag existerar författare, existerar jag då icke även något från enstaka man?” fråga denna inom januari 1888.
Hennes eget liv blev begränsad samt slutade tragiskt. 38 tid äldre tog denna sitt liv vid en hotellrum inom Köpenhamn. beneath några erhålla kalenderår inom mitten från åttiotalet utvecklade denna ett häpnadsväckande produktivitet.
Hennes egentliga författarskap infaller mellan 1884 samt 1888 då denna publicerar numeriskt värde romaner, numeriskt värde novellsamlingar, flera skådespel samt tidningsartiklar. Samtidigt till denna enstaka grundlig dagbok samt korresponderar livligt tillsammans med flera samtida författarkolleger. Hennes andliga vitalitet beneath denna korta period strider mot den foto från enstaka sjuklig, undergångsmärkt varelse liksom dominerat hennes eftermäle.
Under sin sista period arbetade Victoria Benedictsson vilket besatt tillsammans med enstaka mängd olika litterära en preliminär version av ett dokument eller arbete. inom dagboken utbrister hon: “Jag önskar nedteckna ifall kvinnor. samt ifall jag, sedan jag skrivit detta farligaste samt ärligaste jag vet, ännu känner detta liksom idag, då önskar jag dö.” Gemensamt på grund av dessa texter existerar för att dem uteslutande handlar angående förhållandet mellan könen, samt då inom synnerhet kvinnans möjligheter mot både självförverkligande samt kärlek.
Rösten ur mörkret
Victoria Benedictssons grundlig litterära kvarlåtenskap rymmer enstaka rad en preliminär version av ett dokument eller arbete, liksom både mot sin papper samt sin skönhetslära existerar från stort nyfikenhet.
Kvinnogestalterna drivs mot olyckan, samtidigt vilket stilen blir alltmer modern inom sin nattsvart borrande knapphändighet. fanns Victoria Benedictssons sista förståelse för att kvinnan endast är kapabel beskrivas såsom en tragiskt subjekt?
Steg till steg registrerar texten förälskelsens stadier samt hur den veka samt hängivna kvinnan oundvikligen snärjs inom den durkdrivne förförarens nät samt drivs mot sin undergång.detta postumt utgivna prosastycket “Ur mörkret”, existerar upplagt vilket enstaka bikt. Situationen existerar förbluffande lik enstaka psykoanalys, tillsammans ett manlig analytiker vilket lyssnar mot enstaka vid schäslongen utsträckt kvinnlig patient. i enlighet med Freud, liksom ungefär samtidigt kom fram mot sin teknik tillsammans med hjälp från Wiens borgarkvinnor, existerar analytikerns roll för att försöka ge fras samt kontext åt patientens fragmentariserade livshistoria.
Axel Lundegård, kollegan samt vännen såsom “ärvde” Benedictssons opublicerade manuskript axlade den rollen då han rekonstruerade “Ur mörkret” ur dem olika en preliminär version av ett dokument eller arbete såsom förelåg nära hennes död.
Den borttynande, bittra Nina inom berättelsen anförtror enstaka stumt lyssnande manlig kamrat sitt förfelade kvinnoliv.
“Allting existerar bara skam hos ett kvinna, ty denna existerar ingenting på grund av sig, denna existerar bara enstaka sektion från sitt kön.” Nina förmå sägas existera en dubbelt offer till den patriarkala tankesystem vilket Benedictsson lydigt nedtecknade efter för att hänfört äga lyssnat vid Georg Brandes presentation angående mannens samt kvinnans skilda naturer inom Köpenhamn beneath vintern 1886.
“En autentisk man äger framför allt kraft, kraft inom allt vilket han företager sig, kraft för att böja andra in beneath sina planer samt nyttja dem vilket redskap, kraft för att hålla enstaka kvinna fast!
Och vad existerar detta kvinnliga?
Förmågan för att älska helt samt utan konventionella hänsyn, varmt, fullt, hållbart. för att existera modig, uppoffrande, stark; allt genom kärleken, utan svartsjuka, utan baktanke; bara därför för att detta existerar hennes natur för att älska.”
Nina-gestalten förses tillsammans med enstaka saga vilket bekräftar för att denna tankesystem inom allra högsta grad äger giltighet.
denna besitter råkat ut på grund av inom tur samt ordning sin fars, sin mans samt sin älskares förakt, samt denna vänder deras misogyni både inåt, mot sig egen samt utåt, mot andra kvinnor. enstaka nutida läsare uppfattar enkel “Ur mörkret” vilket ett paradigmatisk information på grund av en typiskt kvinnoöde inom patriarkatets skugga.
dock detta existerar ingen uttömmande läsning. Berättelsen existerar nämligen full från motsägelser inom sin prövning från den patriarkala ideologins inre logik. detta visar sig existera Nina, samt ej männen inom hennes liv, likt existerar bärare från dem “manliga” dygderna duglighet, arbetsamhet, sanningskärlek samt hederlighet, vilket fullfölja texten mångtydig samt tveksam.
Dess förståelse existerar mer grundlig än den klagande Ninas.
Nina framstår inom sin självanalys vilket ideologins fånge, klämd mellan språkets inneboende polariteter: maskulinitet = gott, “allting” samt feminitet = ont, “ingenting”. Desperat söker denna inom sitt tungomål en tredjeplats, utopiskt alternativ “varken man alternativt kvinna, bara ett levande varelse”, konstruktionen återkommer närmast tvångsmässigt berättelsen igenom.
Kvinnan existerar ej bara detta andra könet, utan denna existerar könet, menar Beauvoir, representant till den svåra kroppen tillsammans dess oregerliga känslor samt fortplantningsmekanismer, medan mannen existerar detta neutrala, detta universella, detta på grund av människan utmärkande.dock för att dväljas inom en “bara”, dvs. artikel en neutrum, existerar enstaka omöjlighet. på grund av den kvinna vilket ej önskar existera “kvinna”, samt ej får existera “man”, detta varmt åtrådda tillståndet, återstår tillsammans med ett trefaldig negation endast detta “urvattnade blodlösa intet”.
samt detta existerar var Nina befinner sig beneath sin långa bikt. Hennes lekamen vid schäslongen uppslukas bokstavligen från en “intet”, en “hålögt” mörker, ur vilket hennes entoniga samt plågade stämma ljuder.
Men utifrån denna tomma position byggs detta mot varenda odds upp en motstånd, då Nina insisterar vid frånvaron. Hennes vägran för att existera kvinna inom betydelsen objekt till mannen utför hon mot en anti-subjekt, en bara, enstaka tom form eller gestalt för att dväljas inom.
samt mörkret framstår alltmer likt berättelsens egentliga huvudperson, platsen till detta omedvetna, mystiska, utopiska, själva ihåligheten inom språket. “Ur mörkret” förmå läsas vilket Victoria Benedictssons litterära testamente.
Ninas självförståelse inom Victoria Benedictssons kortroman “Ur mörkret” (1888):
“Jag ägde lärt mig för att titta tillsammans min fars ögon, jag såg ifrån enstaka mans ståndpunkt, vilket detta önskar yttra för att existera kvinna – vidrigt, vidrigt, ett enda tragedi från allt födelsen!
– Jag förekom mig egen såsom ett skabbig hunddjur. Då uppstod denna ödmjukhet, liksom existerar min karaktärs brännmärke samt obotliga lyte. O, den fläck inom min hjärna! Hur den blev öm samt mjuk, sålunda för att varenda udd kunde tränga in! Vilken fattningsförmåga jag ägde, då detta gällde detta enda: för att förstå detta, liksom till mina medsystrar fanns obegripligt likt fåglalåt.”
Två tid tidigare ägde denna stolt samt föraktfullt tagit avstånd ifrån vad denna uppfattade likt Alfhild Agrells “ihåliga”, “tröstlösa” samt “sjukt tillkonstlade pessimism”, på grund av för att istället notera “så för att menniskor bli gladare alternativt förbättrad af för att läsa”.
angående detta misslyckades fanns detta förbättrad, menade Victoria Benedictsson, för att ej notera alls. detta förmå tyckas likt angående denna tillsammans “Ur mörkret” ägde hamnat inom ett estetisk återvändsgränd. samt dock! för att denna ej förstörde manuskriptfragmenten talar till för att denna anade för att detta fanns detta slags motstridiga litterära texter, likt avvisade tydliga tolkningar, såsom skulle ge hon enstaka område inom litteraturhistorien.
Den inledande vetenskapsman såsom tagit Victoria Benedictsson vid allvar liksom kvinnlig konstnär existerar Jette Lundbo Levy. denna klargör hennes storslagna försök mot ett tredjeplats ståndpunkt, skild ifrån männens budskap angående fri älskade, dock även ifrån kvinnorörelsens puritanska svar vid detta budskap (med krav vid för att män skulle artikel lika sexuellt oerfarna, s.
k. rena, likt kvinnor före äktenskapets ingående). Lundbo Levy läser Benedictsson vid flera olika nivåer, jämför hennes privata dagboksanteckningar samt meddelande tillsammans publicerat ämne, samt frågar sig varför denna ej lyckades helt tillsammans med för att förklara sina komplexa känslor inför kvinnlighetens dilemma inom ett genomarbetad litterär form?
Styrande till Benedictssons författarskap blir istället vad Lundbo Levy kallar den dubbla blickens skönhetslära, spänningen mellan ett “manligt” formskapande blick samt ett “kvinnlig” sådan. “Ur mörkret” existerar en klart modell vid denna spänningsrika estetik.
Programmet
Victoria Benedictssons medvetna skönhetslära rymmer tre olika skrivprojekt.
Dels ville denna nedteckna till vanliga människor, “för dem likt arbeta”. Dels ville denna “sätta bekymmer beneath debatt”, samt, vilket Georg Brandes förordade, föra in samtidens stora problem att diskutera inom enstaka realistisk, engagerad prosa. samt till detta tredjeplats ville denna skildra sin personlig inre tillväxt, sin alltmer uppslitande en kampsport där två motståndare tävlar genom kroppsliga grepp tillsammans för att erhålla kvinnan, människan samt författaren för att hänga samman.
Debuten skedde 1884 tillsammans med den positivt mottagna novellsamlingen Från Skåne från Ernst Ahlgren. Förutom romantiska berättelser ifall konstnärsskap samt utvaldhet innehåller samlingen ett rad folklivsskildringar tillsammans klart tecknade bilder från skånska provinsbor. vid olika sätt ägde Magdalene Thoresen, Henrik Pontoppidan samt Bjørnstjerne Bjørnson redan skapat ett tradition till för att skildra “folket”, dock Victoria Benedictsson förnyar genren genom för att lägga tonvikten vid iakttagaren.
denna låter traditionsbundna livsmönster speglas inom ett utomståendes ögon samt humorn punkterar varenda försök mot idyllisering. Tvärtom existerar detta upprepningen, detta stillastående samt trögheten, vilket dominerar skildringen från lantlivet. ett återkommande foto existerar leran liksom kletar fast nära träskorna, håller kvar, fullfölja gången massiv samt klumpig.
“– Vägen existerar uppältad, samt fötterna hänga fast inom den fulla av lera jordmånen, likt existerar således seg för att den binder …”
Jorden binder samt håller kvar. säkerhet samt hemkänsla träffar enkel ovan inom instängdhet. Detta skulle Victoria Benedictsson alltmer uppleva inom sin personlig tillvaro.
existensen liksom postmästarfru inom en omaka äktenskap inom detta lilla samhället Hörby blev hon efter grabb alltför trångt, denna längtade ut mot vidare horisonter, nya kontakter samt impulser. Den nyinvigda järnvägen underlättade till författarinnan tillsammans sitt sjuka ben för att utflykt mot huvudstaden, malm alternativt Köpenhamn. samt denna tog chansen.
Med sig inom bagaget ägde denna den unika litterära vänskapen tillsammans den tio tid yngre litteratören Axel Lundegård, vilket denna mött inom hans föräldrahem inom Hörby.
“Full öppenhet!” fanns lösenordet mellan dessa kolleger likt läste varandras manuskript, kritiserade alternativt berömde. detta plats en ovanligt, intensivt dock ingalunda konfliktfritt vänskap liksom växte fram. inom brevväxlingen liksom hösten 1884 blev grundlig diskuterades skrivandets hantverk samt tidens idéer. Båda inser för att enstaka fördomsfri överföring tillsammans någon från motsatt kön existerar betydelsefull, dock till Victoria Benedictsson fanns den ovärderlig.
denna skriver mot Axel Lundegård: “Detta existerar hvad vilket intresserar mig maximalt inom verlden: könens likställighet, icke inom socialt hänseende blott, utan ursprunglig samt främst inom deras eget kännedom, ty detta existerar hufvudsaken. samt idag står jag nära enstaka punkt inom ditt bref. ‘Om oss lärcentrum äga någon nytta af vår bekantskap, sålunda måste oss oförbehållsamt prata ifall allt.
‘Ja, ja, ja! Jag önskar ingenting högre. äger jag icke ända ifrån barnsben gått samt väntat vid dem orden, samt ingen äger sagt mig dem förr än nu!”
De möjligheter till “könens likställighet”, vilket dåtidens patriarkaliska äktenskap kunde ge, undersökte denna inom sina numeriskt värde fullbordade romaner.
Victoria Benedictsson besitter, mindre vilket författare än liksom personligt öde, kommit för att bli den kvinnliga fixstjärnan vid detta svenska åttiotalets litterära firmament. liksom sådan besitter denna ofta fått skymma epokens övriga kvinnliga författare. dock detta existerar den sorglig kvinnlighetens foto, likt tonar fram inom litteraturhistorien, enstaka kall, ful samt anspänt heroisk gestalt, vilket begick självmord mot resultat från olycklig kärlek.
Tolkningen baserar sig vid detta grundlig biografiska källmaterial likt dem handskrivna banden från Stora boken utgör.
inom valda delar publicerades denna “självbekännelse” från upphöjd klass liksom “kärleksromanen” Victoria Benedictsson samt Georg Brandes (1948), beneath utgivaren Fredrik Bööks namn. Denna litteratur äger fixerat bilden från Victoria Benedictsson likt åttiotalets olycklig hjältinna, ett korsning från Hedda Gabler samt Fröken Julie. Båda dessa gestalter anses denna till övrigt äga stått modell till.
Till saken hör även för att Victoria Benedictsson inom motsats mot dem flesta från sina samtida kvinnliga kolleger intog enstaka lämpligt ödmjuk hållning inom frågan ifall förhållandet mellan man samt kvinna.
inom en skrivelse 1886 anförtror denna väninnan Ellen Key nästa grundsats: “Om männen vilja anse oss likt små duktiga kamrater, därför böra oss artikel nöjda, ty sådan tror jag naturens fras existerar. för att enstaka samt ytterligare kvinna – ett alternativt en par inom varenda århundrade – ökar sig upp ovan kvantiteten, detta förändrar ingenting till varenda oss andra, genomsnittsmänniskor.”
Äktenskapets (o)möjlighet
Romanen Pengar ifrån 1885 inleds tillsammans för att den unga Selma övertalas för att “sälja” sig mot den rike patron Kristersson.
Den äktenskapliga samlevnaden existerar enstaka pina likt snart får hon för att inse för att en äktenskap utan älskade samt gemenskap ej existerar stort förbättrad än prostitution. mot skillnad ifrån huvudpersonen inom Amalie Skrams identisk tid utgivna långnovell Constance Ring, lyckas Selma avbryta sig ut ur giftermålet. Pengar existerar ett typisk åttiotalsroman, en välskrivet inlägg mot tidiga äktenskap samt resonemangspartier dock framförallt mot den sexuella okunnighet vilket ansågs artikel unga borgarflickors förnämsta hemgift.
Victoria Benedictsson väjer ej till skildringen från makarnas sexuella samliv. Bröllopsnatten upplevs liksom ett våldtäkt, samt sagan angående monark Lindorm liksom tagit löfte från sin drottning för att inte någonsin vandra in inom hans kammare då denne sover, vävs ihop tillsammans Selmas reflektioner kring detta maximalt förbjudna. Genom giftermålet besitter denna nämligen upplevt detsamma såsom drottningen då denna, trotsande förbudet, inom kungens sovplats upptäckte en sammanringlat “fjälligt vidunder”.
“Nu fanns hennes nyfikenhet stillad. dock inte någonsin kunde denna glömma den synen, samt plats gång monark Lindorm tryckte hon inom sina armar, tyckte denna för att han åter vart mot detta fjälliga vidundret, sålunda glidande kall, för att denna vred samt våndade sig beneath hans famntag.”
Fru Marianne ifrån 1887 plats Victoria Benedictssons stora satsning.
Den skulle bevisa till varenda för att denna plats ett massiv författare samt ej bara enstaka inom den lite ovan axeln sedda gruppen från emanciperade skrivande “damer”. dock mot hennes stora besvikelse plats detta just liksom “dameroman” den blev accepterad. Fru Marianne existerar, ytligt sett, ett Madame Bovary-historia tillsammans med lyckligt slut.
Den bortskämda borgardottern Marianne luttras inom giftermålet tillsammans den hederlige bondsonen Börje, prövas inom ett, likt detta heter, “flirtation” tillsammans med hans bäste kompis Pål, samt finner slutligen sig egen inom moderskapets samt äktenskapets tecken.
Mariannes förvandling illustreras drastiskt: då romanen börjar ligger denna utsträckt vid sin kanapé, lojt läsande franska novelletter, sugande “romanernas erotik liksom en unge suger sin tumme: gav detta icke näring, därför gav detta dock en slags tröst”.
denna presenteras liksom ett narcissistisk sexualvarelse, en skönhetsobjekt på grund av män. Trehundra sidor senare kliver denna omkring inom grova, randiga förkläden, ivrigt sysselsatt inom vävstuga samt köksträdgård. vilket mor mot ett små son förses med utrustning denna tillsammans med enstaka självinsikt diametralt motsatt sitt ungflicksjags: “Det skulle komma lycka samt sorg ifall vartannat, lyckans sinnesro samt hårda tider.
denna visste detta för tillfället. Hennes liv skulle titta ut likt andra människors: icke romantiskt samt sagolikt utan nyktert samt alldagligt.”
Fru Marianne äger lästs likt en konservativt inlägg inom åttiotalets sedlighetsdebatt – alternativt vilket enstaka avtagande paradistillstånd. identisk efterlängtat blick bakåt mot en meningsfullare, kvinnligt livssammanhang inom lanthushållningen finns hos därför inbördes olika författare liksom Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Agnes von Krusenstjerna samt Moa Martinson, samt inom dem ända in inom våra dagar sålunda populära herrgårdsromanerna.
inom Victoria Benedictssons samtid fanns den närmast besläktade dock strindberg, liksom inom förordet mot Giftas inom utropar bondeäktenskapet mot en ideal. dock ett läsning liksom stannar denna plats bortser ifrån romanens inre motstånd mot sitt eget arbete. på grund av detta inledande existerar kamratäktenskapet mellan Marianne samt Börje snarare en försök för att testa ett grundligare utskrift från Ibsens mer moderna, idealistiska äktenskapsuppfattning inom en realistiskt samt historiskt betydelsefull stoff; 90 % från Sveriges befolkning levde ännu inom slutet från 1800-talet från lantbruket.
till detta andra existerar Pål-gestalten huvud, ej enbart på grund av handlingen. inom textens “omedvetna” existerar hans förfinade “kvinnliga” erotik en oroande samt igångsättande element, vilket esteticerar skrivsättet, samt kastar ett dubbelblick ovan papper, karaktärer, motiv. denne existerar enstaka blad från Börje, från Marianne, från textens efterlängtat drivkraft.
Pål existerar detta erotiska samt detta estetiska inom identisk gestalt, såsom vid handlingsnivån måste bannlysas till för att Benedictssons realistiska plan bör behärska genomföras. Läsaren upplever ambivalensen samt detta förmå även spåras inom detta ytliga mottagandet från romanen.
En diversitet från kvinnor
Trots för att Victoria Benedictsson uppfattade Georg Brandes avvisande från Fru Marianne vilket enstaka “dödsdom” ovan författarskapet, således existerar denna många produktiv hösten 1887.
denna skriver folklivshistorier, påbörjar romanen Modern samt blir färdig tillsammans med detta nyupptäckta lustspelet Teorier.
I Teorier möter oss enstaka kvinnotyp likt, inom pakt tillsammans budskapet inom Fru Marianne, representerar en alternativ mot detta borgerliga ungflicksidealet. inom detta åttiotal likt enstaka vetenskapsman sålunda träffande kallat “antimakassernas trista storhetstid” talar Benedictssons språkrör, den unga levnadsglada Hortense på grund av helt andra sysselsättningar än broderi, pianospel samt romanläsning.
denna står tillsammans med bägge benen vid jorden samt detta existerar ej ändlösa sedlighetsdiskussioner liksom intresserar hon, utan matlagning samt hushållning.
Lustspelet Teorier, likt inte någonsin uppfördes beneath Benedictssons levnad, existerar möjligen hennes försök för att efterlämna “Några mening mot min kära dotter … “.
dock mot skillnad ifrån Anna Maria Lenngrens dikt 100 tid tidigare finns inom Teorier endast skymten från ironi. denna plats låter Benedictsson sin unga hjältinna uppenbart deklarera för att denna föredrar Hagdahls kokbok framför högsta Nordaus samhällsanalyser.
Teorier fick sitt uruppförande 1988 från Stockholms Studentteater.
Hortense, Marianne samt Selma existerar gestalter vilket går emot den ström från deterministiskt målade kvinnoskildringar vilket präglade åttiotalet.
Deras positiva framtoning samt verkens lyckliga slut existerar viktiga delar från Benedictssons “program”.
även inom detta ofullständiga manuskriptet mot romanen Modern vilket kompletterades samt färdigställdes från Axel Lundegård samt utgavs beneath bådas namn 1888, beskrivs ett mäktig samt självmedveten kvinna, dock från intellektuellt snitt. tillsammans med sonens mening “en barbarkvinna”, såsom rivaliserar tillsammans sin sons docksöta samt karaktärslösa fästmö – samt förlorar.
denna kunna nämligen ej förmå sig mot för att uppleva igen sin personlig identitetskonflikt inom den andras: “Hon ägde icke hörselorgan på grund av för att detta inom detta överretade skratt gömde sig enstaka saknad lika djup likt hennes egen.”
Det finns sålunda ett imponerande räckvidd inom registret från kvinnogestalter inom författarskapet.
Kvinnan vilket könsobjekt till mannen, “det adlade djuret”, befinner sig nära en polen samt drömmen angående kvinnan likt människa snarare än såsom könsvarelse, nära den andra. dock inte någonsin lyckades detta Victoria Benedictsson för att skildra ett “fri” kvinna tillsammans med full ingång mot både intellekt samt sexualitet.
detta blir istället inom spänningen mellan dem olika kvinnotyperna, sedda likt olika livsalternativ, vilket framtidens kvinnobild kunna anas.
I mitten från 1900-talet började dock saker samt domstol hända.liksom kvinnlig författare satsar Victoria Benedictsson vid detta sätt sin personlig kluvenhet samt låter sitt masochistiska självhat, likt befinner sig inom oavlåtlig samt våldsam konflikt tillsammans med ett lika kraftfull, revolterande äregirighet, ta form eller gestalt inom texterna samt bli mot gestalter lika inkompatibla liksom fru Victoria samt “Ernst”.
inom dem upprepade försöken för att överbrygga dem numeriskt värde antagonistiska livshållningarna ställer Victoria Benedictsson frågan: existerar detta möjligt för att överleva vilket tänkande kvinna, såsom kvinnligt subjekt tillsammans med både hjärna samt hjärta inom behåll?
Den bergtagna
Nej, frestas man yttra då man läser detta oavslutade prosastycket “Den bergtagna”, tillkommet beneath Victoria Benedictssons sista period.
Samtidigt skrev denna vid en skådespel tillsammans med identisk tema, en fragment såsom skrevs färdigt från Axel Lundegård samt trycktes 1890. Dramamanuskriptet skiljer sig emellertid många ifrån prosaversionen samt handlar inledningsvis samt främst angående olika sätt för att hantera ett förälskelse vid samt leva tillsammans med den. inom berättelsen däremot, skildras förälskelsens inneboende tragedi.
Steg till steg registrerar texten förälskelsens stadier samt hur den veka samt hängivna kvinnan oundvikligen snärjs inom den durkdrivne förförarens nät samt drivs mot sin undergång. detta existerar enstaka död kvinnas efterlämnade “papper”, likt presenteras inom ramberättelsen samt redan inom dem start orden existerar grundackordet givet: “jag försvarar icke mitt liv; jag försvarar min död.”
Den bergtagnas bakgrund existerar den borgerliga dussinkvinnans, dock beneath ett vistelse inom Paris kommer denna inom förbindelse tillsammans med enstaka känd skulptör likt förför hon.
Förälskelsen inspirerar honom mot ett skulpturgrupp, vars slutförandet av något arbete eller projekt innebär för att hon måste lämna lokal åt ett färsk, uppskattande älskarinna liksom bör motivera honom mot nästa mästerverk. Detta existerar villkor liksom den bergtagna tillsammans öppna ögon accepterar.
Men texten rymmer uppbrott samt ifrågasättanden såsom oroar.
nära en museibesök fångas svenskan från en uppfordrande självporträtt, genom vilket ett diametralt motsatt kvinnotyp fullfölja sin entré; enstaka självhävdande konstnär! liksom motbild mot denna kraftfulla kvinna ställs enstaka glimt från den bergtagna, vilket denna plats, inom motsats mot den tidigare jag-berättelsen, beskrivs inom tredjeplats individ.
detta existerar enstaka foto sedd ifrån enstaka manlig synvinkel, samt den visar en tillfredsställt sexualobjekt; ett lycklig kvinna njutande från den annalkande sommaren – dock dödsdömd liksom den. “Det såsom strålade kring detta ansikte fanns lycka – enstaka stilla, hemlig, enstaka djup samt gåtfull lycka, lik havet däri allt förmå drunkna, sjunka samt försvinna, medan detta vid ytan existerar solen samt stiltje.” Den yttre, manliga blicken kunna skildra hon vilket ett ljus tavla.
Den inre, kvinnliga, vet för att detta existerar omöjligt till den bergtagna för att bli återlöst då denna väl besitter tagit steget in inom den förbjudna, fria älskade denna vet kommer för att avsluta tillsammans för att mannen överger henne: “för mig fanns varken lycka alternativt estetik, detta fanns blott ett ödslig tomhet, oändlig samt djup såsom detta ocean, jag såg.”
Det komplexa samt motsägelsefulla inom kvinnligheten får sitt pregnanta formulering inom “Den bergtagnas” centrala skulpturgrupp, “Ödet”, var enstaka “väldig kvinnoskepnad tillsammans med starka lemmar” tar en steg ovan enstaka som omkommit i vatten ung kvinnas “hänkastade” lekamen, likt små frukter från växter den bergtagnas anletsdrag.
Tillsynes helt oberörd från detta fridfullt vilande kvinnoliket spejar den öververkliga gestalten “skarpt samt kallt fram – ut inom rymden, emot en till andra osynligt mål”.
Den handlingskraftiga överkvinnan förmå tolkas liksom ett personifiering från den manlighet liksom Brandes berömda, en ideal likt besatt “kraft för att böja andra in beneath sina planer samt nyttja dem såsom redskap”.
dock skulpturgruppen är kapabel lika väl ses vilket enstaka fixering från den konstnärliga konflikt likt Victoria Benedictsson brottades tillsammans med samt inte någonsin lyckades lösa.
I “Ur mörkret” analyserades den manliga principen inom sin maximalt renodlade, dödande påverkan. Slutbilden inom “Den bergtagna”, tycks peka något längre samt antyda för att detta endast förmå fortgå sålunda länge den kvinnliga principen låter sig trampas inom stoftet.
“Godnatt gamla Ernst.
Fira 100 kalenderår från kvinnlig rösträtt tillsammans en symposium angående banbrytande kvinnor, nyskapande konstverk samt rösträttskamp.detta existerar väl för att ej ni går ifrån mig. Sof godt gamla skeptiska stofil. ni samt jag, oss existerar allt en präktigt par vi! Ernst samt Victoria.”
(Ur Stora boken.)
Dagböckerna
Från 1882 samt fram mot ett kalendermånad före sin död inom juli 1888 förde Victoria Benedictsson dagbok, den sålunda kallade Stora boken, publicerad inom tre grupp 1978–84.
Kompletterad från almanacksanteckningar samt från brevväxling tillsammans dem närmaste vännerna, Axel Lundegård, Ellen Key, Gustaf af Geijerstam, styvdottern Matti m.fl.
Kvinnofrågan inom land avser den omfattande frågan angående utvecklingen från kvinnors rättigheter inom detta svenska samhället, huvudsakligen beneath 1800-talet.ger den en osedvanligt rikt biografiskt ämne. Man förmå studera dagboken likt enstaka sedeskrönika ovan 1880-talets Norden. Benedictsson äger satt sig inom sinnet för att inget mänskligt skall existera hon främmande. Allt liksom rör älskade samt sexualitet, könens relationer, intresserar hon samt nedtecknas inom Stora boken. Ofta använder denna chiffer på grund av för att behärska informera sin “Ernst” alternativt “Gamla bok” hemliga funderingar kring avhållsamhet, barnbegränsning, syfilis samt prostitution, allt sådant kvinnor ej borde känna till något ifall.
“‘Fri kärlek’ besitter förgiftat mitt lif – kärlek?
1850–2000.– hvilket namn till ett sådan sak! Jag måste dö, ty jag är kapabel icke lefva. dock jag skall icke bli hängd inom tysthet. Skam samt nesa skall detta häfta nära min död vilket nära mitt lif, dock den skammen skall lyftas upp vid ett upphöjd schavott öfver mängdens hufvud, der skall stå ett varningens skampåle samt jag skall fräckt hugga tänderna samman beneath smäleken, ty min aflifning skall ge ett stöt åt den lära ni förkunnar, den lära jag ständigt avskytt, den lära jag icke vågade utflykt mig emot, derför för att ni fanns starkare än jag, derför för att ni grupp mig tillsammans med sensträngar liksom ni hemtat ur min personlig lekamen, derför för att min tanke såg uppenbart dock min fysiska natur vilket enstaka uthungrad våldsverkare lade händerna på grund av dess ögon till för att råna mot sig några smulor beneath tiden.
Din lära hatar jag, hatar jag – hatar!
Den besitter intet tillsammans fri älskade för att utföra. Intet!
Jag besitter känt dig länge. Jag besitter ingen aktning till dig – samt jag älskar dig ännu.
Jag besitter druckit bergtrollens dricka, bland mitt människor är kapabel jag icke lefva. dock jag önskar andas, andas, andas innan jag dör – jag önskar prata mitt eget tungomål samt ropa hans namn, detta namn likt bör kosta mitt lif!
Bergtrollet – bergkungen.
Lastens – den stora, rusande trolska lastens kung.
Men icke menniska.”
(Stora boken III, 14 januari 1888.)
“Stockholm d. 5 Nov. 1885. Jag känner mig sålunda förskräckligt bortkommen samt främmande ännu.
samt därför besitter jag sålunda ondt inom min tramp. dock detta existerar något mer. bota mitt inre våndar sig beneath en undertryckt, jäsande hat. samtliga dessa menniskor äro fiender mot min innersta sträfvan. dem ta lifvet liksom vid lek, samt på grund av mig existerar detta allvar. detta träffar enstaka dunst af lögn samt bedrägeri emot mig öfverallt; detta existerar likt angående den ville qväfva mig samt vid identisk gång knytas mina muskler af vanmäktigt raseri.
Hvad existerar detta dessa menniskor skräfla om! Qvinnofrågan, arbetarnes sak. Munväder. Ah, detta existerar munväder alltihop! …
Jag önskar för att jag vore inom enstaka massiv tätort, der ingen menniska kände mig, der jag utkastad vilket enstaka små berg kunde ett fåtal gömma mig vid bottnen, uppleva lifvet stryka omkring mig vid samtliga sidor, dock icke rubbas deraf, endast formas, långsamt formas mot något helgjutet …”
Belysande till svårigheten för att skildra enstaka sammansatt kvinna existerar den långnovell ifall Lady Macbeth samt konstnärskallet såsom Ellen Key inom sin läsning angående väninnan, berättar för att Victoria Benedictsson drömde ifall för att nedteckna.
Redan 1880 delger Victoria Benedictsson Stora boken sin fascination inför denna kvinnogestalt samt 1885 får Axel Lundegård lyssna nästa. “Allt skall leva upp inom min långa långnovell Lady Macbeth, angående jag ej blir oduglig samt död innan dess. Vilken barndom! ett guldgruva. samt vilket hästminne jag äger till realiteter.”
Hur djupt identifikationen gick förmå man utläsa från dessa rader skrivna en par månader före självmordet: “Jag förstår Lady Macbeth ty även min grabb tycks mig äga fått enstaka små fläck, vilket icke förmå tvättas bort; detta existerar känslan från för att ett ytterligare ser ned vid mig.
Jag existerar således stolt för att jag icke förmå bära det.”
I Victoria Benedictssons föreställningsvärld existerar Lady Macbeth den aktiva samt stolta kvinna, vilket tar konsekvensen från sin äregirighet. enstaka kvinna vilket detta existerar således gott såsom omöjligt för att förklara sympatiskt, inom synnerhet angående denna samtidigt skall förkroppsliga konstnärskallet.
Här ges skarpsynta psykologiska porträtt från flera från tidens unga författare liksom Ola Hansson, Oscar Levertin, Stella Kleve, Anne Charlotte Edgren Leffler, Alfhild Agrell, Ellen Key.
samt framförallt Georg Brandes, liksom fullfölja hon mot den bergtagna. Innan Victoria Benedictsson dras in inom Bergakungens trollkrets upplever denna sig mer såsom författare än såsom människa. liksom sådan önskar denna även framställa sig nära mötena tillsammans författarkolleger inom huvudstaden alternativt Köpenhamn. Den stora frågan existerar hur enstaka lätt, avhållsam klädsel bör behärska förenas tillsammans den högsta elegans.
“En skugga från Katarina af Medicis, samt ni besitter stilen … enstaka ‘ånds-aristokrat’, enstaka äldre hersklysten, hård, slipad qvinna titta der hvad jag förmå ge tillsammans med min drägt samt hvad jag bör ge. Gammalframför allt. Annars blir allt detta andra verkningslöst. mörk plysch nära ljus, mörk atlas nära dager, jet nära dagsljus samt svarta perlor nära lampor; vid hufvudet mörk sammet alternativt mörk glitter.
Tungt, dyrbart, liknöjt. Voilà.”
Hennes medvetna iscensättande från sig egen såsom äldre, erotiskt neutral konstnär existerar enstaka betydande sektion från författaridentiteten. detta existerar mot denna bakgrund såsom man kunna förstå varför förhållandet mot Brandes blir således ödesdigert. då denne ser ner vid hon både likt författare samt vilket kvinna, faller den utstuderade klädnaden från samt denna står var helt naken, berövad sitt rustning samt därmed, inom sina egna ögon, livsmöjligheterna.
Dagboken startar oskyldigt vilket en författarmagasin tillsammans med anekdoter, folksagor, brevavskrifter, samtalsfragment samt iakttagelser dock inom begränsad ändrar den karaktär samt blir en instrument till självanalys.
vid en tidigt etapp förstod Benedictsson för att dagboken skulle behärska offentliggöras, samt ifrån samt tillsammans med 1885 blev tillrättaläggandena iögonfallande. Sanningskravet innebär för att denna måste träda fram inom all sin komplexitet samt blotta även sina mindre tilltalande sidor. Skvaller, närgångna spekulationer samt framförallt enstaka långt driven känsloanalys vinner långsamt insteg vid sidorna.
Tydligast upplever denna sig inom förhållande mot män, framförallt “kamraten”, Axel Lundegård – deras emotionellt laddade lärda förhållande präglar sektion 2 – samt Georg Brandes – såsom upptar sektion 3.
I dagböckerna tar Victoria Benedictsson steget in inom vår period. på denna plats talar enstaka samtida likt inom sin obrottsliga lojalitet mot dem egna upplevelserna får ett Virginia Woolf alternativt enstaka Anaïs Nin för att verka tama.
Efter Victoria Benedictsson besitter ingen lika hänsynslöst prövat introspektionen såsom teknik på grund av för att frilägga den kvinnliga sexualkaraktärens motsägelsefullhet. Noga läst ger dagboken, inom sin alltmer minutiösa utvärdering från enstaka kvinnas själstillstånd, intryck från enstaka hårdnackad vägran för att spela männens spel.
Texternas tillgänglighet på grund av den icke insatte varierar, samt redaktörerna startar tillsammans ett guide på grund av läsarna till för att producera reda bland genusvetenskapens inriktningar, term samt förgrundspersoner.var finns ett ihärdig strävan efter sanning inom den erotiska, dock även lärda maktkampen mellan könen. Victoria Benedictsson handskas kallblodigt tillsammans med dem egna upplevelserna såsom tillsammans med en litterärt råmaterial. därför ges exempelvis förhållandet mot Brandes alltmer karaktären från självuppfyllande profetia.
Stommen mot den dramatiserade skildringen från den sorglig kärlekshistorien likt utspelar sig 1886–88 äger Victoria Benedictsson nämligen nedtecknat långt tidigare. Scener ifrån andra nära förhållanden mot män, såsom svärmandet på grund av svenskamerikanen Charles Quillfeldt inom slutet från 1870-talet alternativt kamratrelationen mot den unge Axel Lundegård inom mitten från 1880-talet, skrivs tillsammans ett samt ytterligare ordagrann replik in inom Köpenhamnssagan tillsammans med Georg Brandes.
Dagböckerna följer många nära dem divergerande kurvor liksom författarskapet samt livserfarenheterna beskriver, fram mot detta slutliga självmordet.
“Mina dagböcker får icke förstöra …”, skrev Victoria Benedictsson, väl medveten ifall för att detta existerar tillsammans med dagböckerna denna tar steget in inom den moderna tiden.
Många kvinnliga författare använde detta moderna genombrottet mot för att dryfta frågan ifall hur kvinnan inom giftermålet skulle behärska förbättra enstaka viss självständighet, ofta via lönearbete alternativt skapande aktivitet.
andra, vilket Agrell samt Edgren Leffler gick en steg längre inom sin bedömning från den patriarkala äktenskapsinstitutionen. dock ett fåtal, förutom Stella Kleve samt Victoria Benedictsson, vågade ta upp den brännande frågan angående hur maktstrukturen lämnar spår inom den kvinnliga sexualiteten. alternativt frågan ifall hur en kvinnligt begär skulle behärska förverkligas inom en samhälle tillsammans med enstaka institutionaliserad dubbelmoral.
detta ansågs opassande för att kvinnor skulle yttra sig direkt inom sexualfrågan. detta fanns illa nog då dem manliga författarna gjorde detta, tyckte etablissemanget.