Varför kunde man lita på valan
Valans spådom
1. »Hören mig varenda
heliga släkten,
större samt smärre
söner från Heimdall;
du önskar ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de inledande, jag minnes.
2. Jättar, inom urtid
alstrade, minns jag,
som mig fordom
fostrat hava;
nio världar jag minns,
och vad såsom plats inom dem nio,
måttgivande trädet
under mullen djupt.
3. inom åldrarnas morgon,
då Ymer levde,
var ej småsten, ej vattendrag,
ej svala vågor;
jorden fanns icke,
ej upptill himlen;
ett något som står öppet eller är vidöppet svalg fanns
men växttäcke fanns ingenstädes.
4. Innan Burs söner lyfte
landen inom höjden,
de såsom mångberömd
Midgård skapade.
Solen strålade
från söder vid stenar,
och gröna örter
grodde inom marken.
5. Solen kom ifrån söder
i sällskap tillsammans med månen
på motsats till vänster grabb
över himlaranden.
Solen ej visste,
var salar denna ägde,
månen ej visste,
vad kraft denne ägde,
stjärnorna ej visste,
var dem skimra skulle.
6. Då drogo samtliga makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag;
åt kväll samt nedan
namn dem gåvo,
uppkallade morgon
och kvällsmål även,
eftermiddag samt afton,
för för att tillsammans åratal räkna.
7. Asarne möttes
på Idavallen,
timrade höga
tempel samt altar,
smedjor byggde,
smycken gjorde,
skaffade sig verktyg
och skapade verktyg.
8. vid gården tillsammans brädspel
de glada lekte,
armod vid guld
fanns ingalunda,
tills tursamöar
trenne kommo,
mycket mäktiga
mör, ifrån jättevärlden.
9. Då drogo varenda makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
vem dvärgars skara
skapa skulle
av blodig bränning
och Blains ben.
10. var fanns Modsogner vorden
den maximalt förnämlige
av dvärgar samtliga
och Durin den andre;
de gjorde flera
människobilder,
dessa dvärgar, från mark,
som Durin sade.
11. Nye samt Nide,
Nordre samt Sudre,
Austre samt Västre,
Alltjov, Dvalin,
Bivor, Bavor,
Bombur, Nore,
An samt Anar,
Ae, Mjodvitner.
12. Veig samt Gandalv,
Vindalv, utbildning,
Täck samt Torin,
Tro, Vitr samt Lit,
Na samt Nyrad.
Nu äger jag dvärgarna
- Regin samt Radsvid -
rätt omtalat.
13. en samling dokument eller en elektronisk lagring av data, Kile,
Funden, Nale,
Hepte, Vile,
Hanar, Svior,
Fra, Hornbore,
Fräg samt Lone,
Aurvang, Jare,
Eikinskjalde.
14. tidsperiod existerar för att dvärgar
i Dvalins skara
för människorna leda
till Lovar inom ättlängd;
de såsom sandfältens säte
sökte åt sig
till grusslätterna
från grundens berg.
15. var fanns Draupner
och Dolgtraser,
Ha, Haugspore,
Lävang, Gloe,
Dore, Ore,
Duv, Andvare,
Skirver, Virver,
Skavid, Ae.
16.
Valans spådom.Alf samt Yngve,
Eikinskjalde,
Fjalar samt Froste,
Finn samt Ginnar.
Alltid skall minnas,
så länge människor leva,
denna långa räcka
av Lovars förfäder.
17. Tills ur den skaran
trenne asar,
kraftiga samt kärleksfulla,
kommo mot en bostad.
De funno vid nation
föga förmående
Ask samt Embla
utan livsmål.
18.
Ande dem ej ägde,
omdöme ej ägde,
ej livssaft, ej läte,
ej energisk färg.
Ande gav Oden,
omdöme ovanligt ord,
livssaft gav Lodur
och energisk färg.
19. enstaka ask vet jag stånda,
den Yggdrasil heter,
ett väldigt träd, överöst
av vita sanden.
Därifrån kommer daggen,
som inom dalarne faller,
den står evigt smaragdgrön
över Urdarbrunnen.
20. Därifrån komma möar,
som många känna till,
tre ur den sal,
som beneath trädet står.
Urd hette enstaka,
den andra Verdandi,
man skar vid virke
namnet lån vid den tredjeplats.
Lagar dem satte,
liv dem korade
för människors små människor,
männens öden.
21. detta fältslag minns denna
först inom världen,
när dem tillsammans med spjuten
spetsade Gullveig
och inom den Höges sal
henne brände.
Tre gånger brände dem
den tre gånger borna,
ofta, ej sällan,
dock ännu denna lever.
22. Heid denna hette,
var mot husen denna kom,
en väl siande vala.
Hon signade stavar,
hon trollade, plats denna kunde,
trollade förryckthet.
Alltid plats denna älskad
av onda kvinnor.
23.
Då drogo varenda makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
om asarne skulle
skada lida
eller varenda gudar
ersättning ett fåtal.
24. Spjut slungade Oden
och sände bland flocken,
det fältslaget ock
var inledningsvis inom världen.
Brutet plats bröstvärn
på borgen hos asar,
över vapentagna fält
kunde vanerna tränga.
25. Då drogo samtliga makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
vem all luften
med lyte blandat
eller åt jättens ätt
Ods mö givit.
26.
Blott Tor slog mot
i trotsigt mod,
han sällan sitter,
då slikt han hör,
Eder brötos,
ord samt löften,
alla viktiga avtal,
som växlats dem emellan.
27. denna vet Heimdalls
hornlåt bero
på detta himmelshöga
heliga trädet.
På detta ser denna svämma
en sandblandad fors
från Valfaders pant.
Veten inom än mer samt vad?
28.
isolerad satt denna ute,
när asarnes skräckgud,
den åldrige, kom
och inom ögat hon såg.
»Vad frågen inom mig?
Vi fresten inom mig?
Allt vet jag, Oden,
var ditt synorgan ni gömde
i Mimers brunn,
den många berömda.
Mjöd plats morgon
Mimer dricker
av Valfaders pant.»
Veten inom än mer samt vad?
29. Gav Härfader hon
halsguld samt ringar,
fick visdomsord
och varsel från stavar;
hon såg vida omkring
i varenda planet.
30. denna såg valkyrior,
komna ifrån fjärran,
redo för att utföra
ritten mot Godtjod.
Skuld höll sköld,
och Skogul fanns den andra,
Gunn, Hild, Gondul
och Geirskogul.
Nu äro Härjans
härjungfrur nämnda,
valkyrior, redo
att rida vid jorden.
31. Jag såg åt Balder,
blodige guden,
Odens unge,
ett öde gömmas.
Högt ovan slätterna
smal stod myndig
och många fager
misteltenen.
32. ifrån detta trädet, vilket tycktes
en telning existera,
ett sorgeskott blev skjutet,
och skytten vilket Höder.
Balders broder
blev boren inom begränsad,
Odenssonen stred
blott ett kväll äldre.
33. Sina sker han ej tvådde,
sitt viktig denne ej kammade,
förrän vid bålet denne dryckesställe
Balders fiende.
Men Frigg grät
i Fensalarne
över Valhalls ve.
Veten inom än mer samt vad?
34. Då kunde handbojor man vrida
av Vales tarmar,
ganska fasta voro
fjättrarne snodda.
35. inom länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något såg denna ligga ner
under Kittellunden
en led skepnad
med Lokes drag.
Där sitter Sigyn
i sorg hos maken,
föga väl mot mods.
Veten inom än mer samt vad?
36. ett å ifrån öster
genom etterdalar flyter,
med svärd samt stridsknivar;
Slidr den heter.
37.
Völvans spådom.Norrut stod
på Nidaslätterna
en sal från guld
för Sindres ätt;
en ytterligare stod
på Okolner,
gästabudssal
för jätten Brimer.
38. enstaka sal såg denna stånda
från solen fjärran
på Nastranden;
åt norr vetter dörren.
Etterdroppar föllo
in genom rökhålet,
av ormars ryggar
är rummet flätat.
39. var såg denna inom strida
strömmar vada
menediga män
och till mord fredlösa
och den, ett annans fru
hemligt lockar.
Där sög Nidhogg
de dödas kroppar,
vidundret slet männen.
Veten inom än mer samt vad?
40. Österut inom Järnskogen
den åldriga satt
och födde var
Fenrers avkomlingar.
En bliver maximalt
av varenda förnämlig,
tunglets rövare,
i trolls skepnad.
41. han mättar sig tillsammans med lik
av män, likt dött,
gudars boning
med blod besudlar.
Svart blir solskenet
om somrarne efter,
all väderlek vansklig.
Veten inom än mer samt vad?
42. Satt var vid högen
och slog harpan
gygens värnare,
den glade Eggder.
Över honom gol
i granskog tillsammans med pors
en fagerröd hane,
som Fjalar heter.
43. Gol ovan asarne
Gullinkambe,
han hos Härfader
härmännen väcker;
en ytterligare gal
under jorden,
en sotröd hane,
i Hels salar.
44. Gram skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
fri varder ulven.
Visdom vet jag mycken,
långt vidare ser jag
över segergudars väldiga
slutliga öden.
45. Bröder utbildning kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars unge
sin släktskap spilla;
hårt existerar inom världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.
46. Mims söner leka
och slutödet tändes
vid Gjallarhornets ljud,
det genomträngande.
Högt blåser Heimdall,
med hornet inom vädret;
med Mims skalle
håller Oden råd.
47. Då skälver Yggdrasils
ask, var den står,
urträdet jämrar sig,
jätten blir lös.
På resan mot Hel
rädas varenda,
innan Surts anhörig
slukar honom.
48.
vad existerar tillsammans med asar?
Vad existerar tillsammans med alfer?
Allt Jättehem gnyr,
asar hava sammankomst.
Dvärgarna stöna
framför stendörrarna,
bergväggens vise.
Veten inom än mer samt vad?
49. Garm för tillfället skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.
50.
Valans profetia, vid isländska Völuspá.Rym far ifrån öster,
på ledd håller skölden;
i jättevrede vrider
världsormen sig;
ormen piskar vågen,
och örnen skriar,
sliter lik, blek angående näbben,
och Naglfar släpper.
51. Skeppet far ifrån öster;
över stort insjövatten skall Muspells
ledung anlända,
och Loke styr.
Vidunders yngel
med ulven kommer;
med dem existerar Byleipts
broder inom följe.
52. Surt far ifrån söder
med svedjande låga,
stridsgudars solen
av svärdet skiner.
Stenberg störta,
det stupar jättekvinnor;
trampa dödingar Hels väg,
och himmelen rämnar.
53. en andra lidande
för Lin då kommer,
när Oden går
mot ulven för att strida,
och Beles bjärte
bane mot Surt;
falla då skall
Friggs kär.
54. Garm för tillfället skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.
55. Då kommer Segerfaderns
son, den väldige,
Vidar, för att strida
mot valplatsens odjur.
På jättesonen
till hjärtat svärdet
med handen han stöter.
Hämnad existerar då fadern.
56. Då kommer Lodyns
lysande ättling;
Odens son
går mot ormen för att kämpa
I vrede denne dräper
värjaren från Midgård.
Från sitt bostad all draga
döda hädan.
Nio fjät döende
går Fjorgyns son
fram ifrån ormen,
som ofrejd ej fruktar.
57. Solen börjar svartna,
jord sänkes inom havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot sky egen.
58. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.
59. Upp ser denna anlända
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den såsom vid fjället
fiskar griper.
60. Asarne mötas
på Idavallen
och angående jordens gördel,
jätteormen, prata,
föra sig mot minnes
märkliga öden
och Fimbultyrs
forntida runor.
61. var utbildningsinstitution åter
de underbara
guldbrädspelsbrickorna
i gräset hittas,
som inom tidens morgon
dem tillhört ägde.
62. Osådda utbildning
åkrar växa,
allt ont sig bättra;
Balder skall komma.
I Ropts segersalar
sitta Balder samt Höder,
valplatsens gudar.
Veten inom än mer samt vad?
63.
Då är kapabel ovanligt ord lyckans
lotter kasta
och dem båda brödernas
barn att bo eller uppehålla sig någonstans
det vida Vindhem.
Veten inom än mer samt vad?
64. enstaka sal ser fagrare
än solen stånda,
täckt tillsammans guld,
på Gimle.
Där utbildning hövdingtrogna
härskararor bo
och inom allan tidsperiod
äga hugnad.
65. var kommer den mäktige
till maktdomen,
den starke, ovanifrån,
han liksom styr ovan allt.
66. Då kommer dunklets
drake flygande,
en blank orm, nedifrån,
från Nidafjällen.
I fjädrarne små frukter från växter,
och flyger ovan öppet land,
Nidhogg lik.
Nu skall denna sjunka.»