När kom skogsfinnarna till sverige

Skogsfinnar (finska: Metsäsuomalaiset; bokmål: Skogfinner; nynorska: Skogfinnar), fanns svedjebrukandefinnar, ifrån Savolax^[2][3][4][5] samt andra delar från dåvarande östra rikshalvan från land vilket flyttade mot granskogsområden ifrån Kolmården samt Tiveden inom söder mot södra lappmarken inom norr, samt Norge samt Nordamerika (Nya Sverige^[6][7]) ifrån talet mot omkring Begreppet "svedjefinnar" fanns tidigare^[när?] detta vanliga, dock besitter numera ersatts (i Sverige) från begreppet "skogsfinnar", då deras näringsfång fanns vida större än enbart svedjebruk.^[8] detta finns uppskattningsvis 1,7 miljoner svenskar, samt drygt ett halv miljon norrmän, tillsammans skogsfinskt påbrå.^[9]

Skogsfinnarna försörjde sig genom bland annat svedjebruk, boskapsskötsel samt åkerbruk, dock omkring begränsades svedjebruk inom team till för att skogen behövdes inom allt större utsträckning till bergsbruk.

Savolaxarna blev då torpare inom Bergslagen tillsammans med skyldighet för att jobba såsom kolare knutna mot bergsbruken.

När skogsfinnar koloniserade svenska utmarker.

vid andra platser fortsatte svedjebruket längre samt ett sektion blev även skogsägare. Några försörjde sig även genom försäljningen från traditionell hantverk beroende vid plats dem bodde. Modern undersökning visar för att svedjebruket vissa kalenderår gav enorma skördar samt för att dem ägde sin bästa tidsperiod beneath dem inledande decennierna. dem finnar liksom arbetat inom svenskt hyttbruk sedan mitten från talet kunde även komma ifrån andra delar från östra rikshalvan.^[10] Dessutom plats fiske samt jaktverksamhet från innebörd.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Orsaken mot flyttvågen fanns bland annat markbrist inom dem finländska skogarna, svält mot resultat från lilla istiden samt den svenska statens nyfikenhet från för att avbryta nya marker inom barrskogsmarker, något liksom underlättades från savolaxbornas färdigheter inom svedjeteknik.

till nyodlingen fick dem några skattefria år^[5] från staten efter utfärdande från kunglig upplösning. Flyttvågen accentuerades efter klubbekriget — en bondeuppror inom Österbotten ifrån talet mot ^[11]

Finnar kom mot gruvor samt hyttor inom Bergslagen redan nära talets mitt. detta finns såväl sägner liksom trovärdiga data angående för att finnar stött vid rika malmådror.

De inledande skogsfinnarna likt kom slog sig ner inom Sörmland, Tiveden, Sydöstra Värmland samt södra Ångermanland.

mot dem säkra uppgifterna hör Mårten Finne () beträffande Nya Kopparberget inom Ljusnarsbergs socken samt Göran Simonsson Puttoinen () beträffande Hällefors silvergruva inom Västmanland.

Svedjefallet inom stora orörda skogsmarker gav upphov mot ett lättrörlig samt många utvidgande befolkning. Savolaxarnas kolonisation från tidigare erämarker inom land i norden plats snabb samt grundlig vid talet.

då resurser vid outnyttjade områden minskade inom land i norden, började savolaxare söka sig ovan mot den västra rikshalvans barrskogar.

Skogsfinnarna kom mot dagens land ifrån centrala samt östra land i norden samt pratade finska.

ett bidragande orsak mot flyttningsrörelsen fanns även dem bördor samt missförhållanden liksom befolkningen inom land i norden drabbades från genom Gustav Vasas söners krigföring mot Polen samt Ryssland.

Finnmarker

[redigera | redigera wikitext]

Svedjefinnar kom mot dem egentliga finnmarkerna ursprunglig beneath samt talets början.^{[förtydliga]} Tidigare fanns bosättningen inom älvdalarna, kring system för vatten samt vid lättodlade slätter, medan dem stora skogarna stod orörda.

flera bosatte sig även inom skogarna vid den norska sidan ifall gränsen, samt området vid båda sidor gränsen kallas Finnskogen. kalenderår fanns något ovan 1&#; finnar inom Norge. Man beräknar tillsammans för att 10&#;–15&#;^[13] finnar inom huvudsak ifrån Savolax samt norra Tavastland, flera ifrån Rautalampi, flyttade mot Värmland, Dalarna, Västmanland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland samt södra landskap ifrån samt fram mot start från nästa sekel.

Grannäs existerar en modell vid finnbosättning inom södra Hälsingland såsom kartlagts genom arkeologiska utgrävningar.

De skogsområden var flera finska bosättningar funnits kallades finnskogar. Gårdarna samt byarna vilket bebotts från skogsfinnar kallas finnbosättningar. nödvändigheten från ett bestämd gårdsbenämning grundar sig vid dem särskilda omständigheter såsom ofta funnits kring etableringen: skattefrihet, svedjebruk, bebyggelsens art tillsammans ria, rökstuga samt bastu.

Hur detta såg ut inom ett sådan rökstuga beskrevs från enstaka kapellpredikant inom Norra samt Södra Finnskoga vid talet:

”

Där sitta dem sotiga kvinnorna samt spinna, väva m.m. vid den ifrån själva ugnen utskjutande grundmuren sitta, särdeles ifall vintern, enstaka alternativt flera rännarkäringar tillsammans pipan inom munnen samt informera nytt samt gammalt, skett samt oskett. Ovanifrån titta barnen samt katten beneath röken, såsom utgår genom enstaka trumma vid taket, ned ifrån sina liggställen. Runt kring väggarna äro väggfasta bänkar samt mitt vid långväggen en plankbord. då gråstensugnen ett gång existerar uppeldad, existerar den tillräcklig för att inom den strängaste köld fullkomligen på grund av bota dygnet värma dessa stugor. mot fakta inom dessa mörka boningar brukas inte någonsin annat än stickor, vilka nedtagas ifrån förrådet vid tvärstockarna. inom taket kopplas eller fixeras enstaka alternativt flera inom stickhållaren alternativt lyskäringen.

„

Svedjebruk samt andra näringsgrenar

[redigera | redigera wikitext]

Finnarna valde ut äldre näringsrik granskog, helst södersluttningen från ett bergås.

Ju högre belägen, desto förbättrad fanns marken, på grund av då minskade faran på grund av nattfrost tillsammans med åtföljande nödår samt svält. vid den utsedda platsen&#;fälldes varenda växt samt fick ligga ner samt uttorkning mot nästkommande sommar. Timret blev tagna tillvara, resten spreds jämnt ut ovan svedjan sålunda för att ytskiktet (där näringen finns) skulle brinna jämnt samt långsamt till för att erhålla bäst konsekvens.

Detta skulle i enlighet med enstaka äldre tradition ske vid tre platser samt tillsammans tre slags eld: skotteld, flinteld samt gnideld, vilket uppkom genom för att trästycken gneds mot varandra. Då eldarna möttes, skulle detta smälla; samt ju starkare detta small, desto förbättrad blev rågen, trodde man. således snart elden slocknat, samt innan askan svalnat, skyndade man sig för att luckra upp marken tillsammans ett hacka alternativt tillsammans ett lätt harv bestående från granar tillsammans med vidsittande grenstumpar.

Därefter såddes finnrågen direkt vid askan.

Svedjebruket ägde emellertid ej bara innebörd på grund av åkerbruket utan även på grund av boskapsskötseln, likt till finnarna plats ett ännu viktigare näringsgren. då sveden ej längre dryckesställe sädesskördar blev den nämligen ett utmärkt betesmark, ända mot dess skogen växte igen.

Tiondelängder visar även för att finnarna redan ifrån start bröt gård tillsammans med finnplogen samt sådde såväl korn såsom havre. Vinterfoder mot kreaturen skaffade man sig huvudsakligen genom slåtter vid myrarna.

Skogsfinnarna deltog även inom bergsbruket, oftast såsom person som arbetar åt dem svenska bergsmännen.

I slutet från talet samt inom start från talet kom ett massiv team därför kallade skogsfinnar likt nybyggare ifrån nuvarande land i norden, mot detta vilket idag existerar Sverige.

dem arbetade inom gruvorna, gjorde dagsverken nära hyttorna samt körde kol samt timmer. dem ansågs dessutom existera kompetenta smeder.

Finnarna ansågs artikel trollkunniga inom upphöjd grad, samt denna perception gav dem näring mot genom för att nyttja sig från besvärjelser på grund av för att bota sjukdomar, skydda boskapen ifrån predator samt erhålla fiskelycka.

dem ansågs behärska hitta stulna saker, dock misstänktes även till för att vid långt avstånd behärska överföra sjukdomar mot både människor samt djur.

Svenska statens roll

[redigera | redigera wikitext]

Flyttvågen förmå äga påverkats från enstaka medveten kolonisationspolitik initierad från Karl IX. Kronan plats betjänt från kolonisationen eftersom den vid sikt gav nya skattebetalare.

Därför understöddes den genom avgörande skattelättnader. detta likt irriterade myndigheterna plats "lösfinnarna", den icke bofasta befolkningen likt letade egna nybyggarplatser samt mot viss sektion bestod från unga män, lyckosökare samt ibland även förrymda soldater. dem uppfattades likt oproduktiva parasiter dock plats inom själva verket vital arbetskraft inom svedjebruket samt beskyddades därför inom upphöjd utsträckning från den bofasta befolkningen.

Sedermera började centralregeringen även frukta för att skogen skulle ta slut samt ville därför reservera skogsresurserna på grund av skildring från träkol mot järnbruken. Svedjandet förbjöds inom dem nya skogsordningarna likt gavs samt , en förbud likt inom praktiken ej blev helt.

Finnar vilket ej skaffat sig personlig gård samt betalade avgift klagade ovan för att dem vid bas från förbudet blivit fredlösa.

inom Värmlands bergslag uppstod vid sina håll blodig eller täckt med blod sammandrabbningar mellan svenskar samt lösfinnar.^[18]

Finnmarkskulturen

[redigera | redigera wikitext]

Ännu mot slutet från talet kunde finnarna inom Gästriklands samt Hälsinglands skogsbygder ej många svenska. Den dåvarande kyrkoherden inom Gävle, Johan Henrik Schaefer, vilket fanns född inom Åbo samt kunde prata finska, fann nära sina visitationsresor bland "de arme finnar" inom dessa trakter för att dem "sväva uti hedniskt mörker samt icke haft den ringaste insikt angående vare sig Gud alternativt Kristo".

Prästerna ägde ej begripet dem samt dem ej heller prästerna, samt dem "bondetolkar" vilket prästerna använt nära sina konversation tillsammans med finnarna ägde ofta grovt misstolkat båda parternas ord.

Skogsfinnarna lärde sig efterhand svenska samt blev tvåspråkiga, dock bibehöll sin kulturella särart samt detta finska språket.

Blandäktenskap blev tidigt vanliga. Finnmarkskulturen präglades från enstaka speciell folktro. Finnarna ägde länge rykte angående sig för att existera trolldomskunniga. år samt –22 företog den Savolax-födda finlandssvenske studenten Carl Axel Gottlund resor mot dem svenska samt norska finnbygderna. beneath dessa resor beskrev denne inom ett många utförlig dagbok ortnamn, gårdar samt deras invånares olika släktnamn.

nära tiden plats 17–18 andel från Värmlands befolkning alternativt cirka 25&#; personer finnättlingar.

Sedan start från talet existerar skogsfinnarna assimilerade bland övrig befolkning. detta finska språket talas ej längre samt endast ortnamn påminner ifall detta finska arvet. detta fanns inom områden tillsammans med större bosättningar tillsammans med finska enklaver såsom finnarna ganska länge kunde undgå assimilering samt upplösning.

Främst gällde detta inom den största från dem värmländska finnbygderna utmed norska gränsen inom Fryksdalen samt Klarälvdalen, speciellt inom socknar vilket Östmarks socken, Nyskoga socken, Södra Finnskoga socken samt Vitsands socken samt Grue Finnskog inom Norge, likt ägde ett homogen finsk bosättning inom en brett skogsområde från 14–15 mils längd.

ifrån Värmland finns cirka 7&#; finska ortnamn nedtecknade, varav 4&#; existerar inom gängse bruk alternativt fortlever inom folkminnet. enstaka från dem sista finskkunniga inom Värmlands finnskogar fanns Henrik Olsson (–). Finskan ägde överlevt tid isolerat utan skriftspråk.

De flesta människor tillsammans rötter inom dem landskap skogsfinnarna slog sig ned inom besitter skogsfinnar bland sina anfäder.

Kända personer tillsammans med skogsfinskt påbrå existerar bland andra prins Daniel, Björn Skifs, Dan Andersson, Gunnar Myrdal, Sven-Göran Eriksson, Leif Boork samt Tage Erlander.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• "Skandinavian metsäsuomalaiset", Facta, 8. Tietosanakirja: Helsingfors
• Arne Järtelius: Invandrarnas svenska historia.

  Känn ditt nation, nr&#; Svenska Turistföreningen, huvudstaden

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Carl Axel Gottlund (–):
  • Dagbok öfver dess resor vid finnskogarne inom Dalarne, Helsingland, Vestmanland samt Vermland kalenderår , utg.
    Skogsfinne ifrån landet alternativt Norge inom start från talet.

    från Nils Sahlström tillsammans med förord från K.B. Wiklund, faksimilutgåva, Falun – Dalarnas museum inom samarbete tillsammans Finska litteratursällskapet inom Helsingfors, ( sidor)

  • Dagbok ovan mina vandringar vid Wermlands samt Solörs finnskogar , faksimilutgåva, Kirkenær, Gruetunet museum inom samarbete tillsammans med Finska litteratursällskapet inom Helsingfors, ( sidor)
  • Karl Axel Gottlunds samt prosten Jacob Boëthii skrivelse ifall finnmarkerna inom Dalarna samt Bergslagen, Filipstad, (40 sidor)
  • Carl Axel Gottlunds Värmlandsbrev (–) utgivna från J.J.

    Mikkola, Helsingfors, ( sidor) Medförfattare: Jooseppi Julius Mikkola (–)

• Richard Gothe (): Medelpads finnmarker – kulturhistoriska undersökningar angående finsk bosättning inom mellersta Norrland beneath , samt talen, huvudstaden , Författarens förlag (reprint – Gotab, Stockholm)
• Gothe, Richard ([]).

• Finnkolonisationen inom Ångermanland,Södra Lappmarken samt Jämtland :kultur- samt bebyggelsehistoriska undersökningar ifrån ,, samt talen (Reprintupplaga).

  Mora:Finnbygdens förl. & antikvariat.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]