Stor strävhårig fyrkantigt huvud skäggig gråsvart
Svarthuvad mås
Svarthuvad mås (Ichthyaetus melanocephalus) existerar enstaka art inom familjen måsfåglar.[2] Den häckar nästan uteslutande inom Europa.
Svarthättan existerar 13–15 centimeter utdragen samt besitter en vingspann vid 20–23 centimeter.Även ifall den reducerar inom antal totalt sett expanderar den mot norr samt häckningar äger noterats inom landet. IUCN kategoriserar arten såsom livskraftig.
Utseende samt läte
[redigera | redigera wikitext]Svarthuvad fågel existerar 37–40 centimeter utdragen samt äger en vingspann vid 94–102 centimeter. Den förmå urskiljas ifrån skrattmåsen, likt den ofta beblandar sig tillsammans med, genom för att den existerar något större, besitter många ljust grå fjäderdräkt samt grövre näbb.
Bland skrattmåsar ter den sig även mer dominant.
Adult bevingat djur inom sommardräkt besitter mörk skalle, medan skrattmåsen äger brunt, samt dem adulta besitter inget mörk vid handpennorna varken vid sommaren alternativt vintern. detta svarta vid huvudet försvinner vid vintern samt blir bara ett fläckig gråsvart illustration på baksidan ögat samt upp vid bakhuvudet.
Näbben existerar grövre än skrattmåsens, skarlakansröd tillsammans en mörk tvärband samt ljus spets.
Grundfakta angående Svarthätta: livslängd, utbredning samt landskapsbild ovan livsmiljö, livsstil samt socialt beteende, parningsvanor, kost samt näring, befolkningsstorlek samt status.Benen besitter identisk röda nyans såsom näbben.
Fågeln får sin adulta fjäderdräkt efter tre tid. inom juvenil klädsel besitter den en kontrastrikt fjällmönster vid manteln. Bröstet, buken samt undergumpen existerar ljus. Den äger svarta ben samt mörk näbb. Efter inledande ruggningen får den en färgblandning av grått och vitt mantel samt nästan allt brunt äger försvunnit ur dräkten.
vid huvudet besitter den även fått den svarta illustration den besitter beneath vinterhalvåret. beneath detta inledande året besitter fåglarna en smalt mörk grupp vid stjärten såsom kontrasterar mot den helvita övergumpen. Handpennorna existerar svarta tillsammans små ljusa fläckar längst bort ut.
Adult bevingat djur inom sommardräkt besitter mörk viktig, medan skrattmåsen besitter brunt, samt dem adulta äger inget mörk vid handpennorna varken vid sommaren alternativt vintern.Armtäckarfältet samt armpennebandet existerar vattrat inom gråsvart inom kontrast mot detta grå större täckarna. Undersidan från vingen existerar mestadels ljus.
Redan andra vintern besitter den fått enstaka mot stora delar ljus klädsel. Ben samt näbb existerar då helt utfärgade samt endast stråk från mörk återstår vid handpennorna.
Läte
[redigera | redigera wikitext]Svarthuvad fågel existerar ett högljudd fågelart, särskilt då den häckar inom kolonier, samt besitter en nasalt, jämrande "jää"-läte.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Svarthuvad fågel existerar ett flyttfågel liksom nästan enbart häckar inom Europa, mestadels inom sydöst, särskilt runt Svarta havet samt inom centrala Turkiet.
detta finns kolonier vid andra håll inom södra Europa, samt artens utbredning äger genomgått ett dramatisk utvidgning beneath senare årtionden. Den äger koloniserat Storbritannien, maximalt inom södra samt östra England tillsammans med mer än 90 par kalenderår 2000. vid vintern ändrar bostadsort den mot Medelhavets samt Atlantens kuster.
Förekomst inom Sverige
[redigera | redigera wikitext]I landet äger den tidigare uppträtt varenda tid inom litet antal.
beneath 2000-talet började den etablera sig vilket häckfågel inom framförallt Blekinge.
Shih tzun besitter en brett, fyrkantigt huvud.kalenderår 2019 häckade sju par, inom numeriskt värde kolonier inom Blekinge samt en par inom Hornborgasjön inom Västergötland.[3]
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Länge placerades merparten från måsarna samt trutarna inom släktet Larus. Genetiska studier[4][5] visar dock för att arterna inom Larus ej existerar varandras närmaste släktingar.
Pons m.fl. (2005) föreslog för att Larus bryts upp inom en antal mindre släkten, varvid svarthuvad fågel placerades inom Ichthyaetus.
Amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) följde rekommendationerna inom juli 2007. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU)[6] liksom Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté[7] (SOF) valde dock inledningsvis för att behålla arterna urskilda inom Ichthyaetus inom Larus eftersom studier ej visar vid några osteologiska skillnader släktena emellan.[8] Efter för att även dem världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[2] samt International Ornithological församling IOC[9] erkände Ichthyaetus följde även SOF (då beneath namnet BirdLife Sverige) efter 2017.[10]BirdLife International inkluderar dock ännu Ichthyaetus inom Larus.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Svarthuvad fågel häckar inom kolonier inom stora vassruggar alternativt våtmarker, alternativt vid småöar inom sjöar.
var populationen existerar små bor den inom kolonier tillsammans med skrattmåsar. Liksom dem flesta måsar existerar den många sällskaplig vid vintern, både beneath födosök samt vid kvällstid. Den påträffas sällan mot havs långt ifrån landremsa vid havet. Svarthuvade måsens matvanor existerar många lika skrattmåsens samt liksom den senare existerar den ett opportunistisk allätare.
Status samt hot
[redigera | redigera wikitext]Arten äger en stort utbredningsområde samt enstaka massiv population, dock tros minska inom antal, dock ej tillräckligt kraftigt till för att den bör betraktas likt hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten liksom livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas mot mellan 300 000 samt 370 000, varav lejonparten häckar utmed Svartahavskusten inom Ukraina.[11] Största hotet mot arten existerar predation inom häckningskolonierna, inom Ukraina huvudsakligen från kaspisk trut, kråkfåglar samt kärrhökar, samt störningar samt äggsamling från människor.[11]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, Mediterranean Gull, 19 september 2005.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [abcd] BirdLife International 2012 Larus melanocephalus Från: IUCN 2015.
IUCN Red List of Threatened Species. utgåva 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 19 april 2016.
- ^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: utgåva 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^Niklas Aronsson (2019) Snabb framryckning från flera arter inom landet, Vår Fågelvärld, nr.6, sid:7, ISSN 2002-8717
- ^Crochet, P.-A., F.
Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
- ^Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDFArkiverad 9 augusti 2017 hämtat ifrån the Wayback Machine.
- ^G.Knölsvanarna existerar runt 140 cm långa samt besitter en vingspann vid drygt 2 meter.
Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. parkerar & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report.Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
- ^Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar inom listan ovan Holarktis fåglar: redogörelse nr 3 ifrån SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48.
ISSN0042-2649.
- ^Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La rinae) inferred from osteological and integumentary charac musikintervall. kladistik 14: 1–43.
- ^Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2).Men några från dem vanligaste likt ni kommer för att titta runt existerar små svarta samt vita fåglar.
doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- ^Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter inom Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 månad 2017.
- ^ [ab] Burger, J., M.
Gochfeld, and E. F. J. Garcia (2020). Mediterranean Gull (Ichthyaetus melanocephalus), utgåva 1.0. In Birds of the World (J. sektion Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. dem Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, färsk, USA. https://doi.org/10.2173/bow.medgul1.01
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Roland Staav samt Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan).
Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9